ITSJUICYBITCH ♥

Det är läskigt hur alkohol kan förstöra.
Självfallet är det okej att med lite festligheter ibland, om man dricker lagom och inte kör med "dricka tills man deckar". Men det är inte bara det som jag stör mig på, jag stör mig inte bara på folk som känner att de ständigt måste dricka då det är midsommar, påsk, valborg eller liknande tillfällen, stör mig inte bara på folk som dricker tills de somnar i sin egen spya. visserligen är det helt oväsentligt (betydelselöst) men det jag framför allt inte tål det är människor som vänder sin personlighet totalt. De blir en helt annan person än vad man är då man är nykter! Inte nog med att vissa slåss med alkohol i kroppen utan att vissa också klär av sig kläderna, lånar min vänninas sexleksak, särar på benen, drar undan trosan och stoppar upp sexleksaken i "blomman" samtidigt som hon kollar min vänninas kille i ögonen i ett försökt att se sådär sexig ut med blicken samtidigt som hon slickar sig själv runt munnen (kanske dags att mogna) och seriöst tror att han ska dra den in och ut åt henne! HALLÅ? det är din bästa väns sambo. Hur kan man spåra så mycket? Jag förstår verkligen inte, har man ingen vett i skallen? Påverkar verkligen alkohol så mycket? Så pass mycket att man dagen efter inte kommer ihåg ett skit av de man gjort, man ringer dagen efter som ingenting?

Sedan tycker jag att man borde höja åldersgränserna på krogarna. Jag tycker att 18 år alldeles för ungt för att kontrollera vad man häller i sig! Man är bara barnet. Sedan förstår jag inte heller föräldrar som köper ut åt sina mindreåriga ungar, man tycker ju ändå att föräldrarna är dem som har mer koll på riskerna som finns där ute, speciellt då tonåringarna dricker!

Nej skärpning!

Vaknade med ett leende, hade himla skoj igår och det blev en massa skratt. Ibland är det tur att man har barnasinnet kvar och dålig humor, uppskattas alltid

Imorn är det ju midsommar, hoppas bara att det blir lite sol och inte regn som idag. Ska nämligen spendera min Midsommar med min underbara Mormor Lena eftersom att hon flyttar till Spanien på Söndag. Vi ska ut till djurgårn vid 11 tiden för en förmiddags fika, senare god mat på något halv flottigt ställe med vin och goda miner! Vet dock inte vad jag ska köpa till henne, ett par blommot känns så boring. Ska ut till Stan senare i eftermiddag och kika lite, kanske något halsband från Guldfynd? Äsch, får se.

Eftersom att läkartiden blev enställd tänkte jag göra en god Pasta sallad. Simpel och enkelt. Blir med Fetaost, purjolök, avokado, körsbärstomater med mera.

SHING!

Just nu skulle jag vilja somna med hans armar runt mig, skulle vilja kyssa hans läppar, känna hans kropp mot min, känna hur hans händer rör vid mig och så mycket mer. Fasen vad jag tycker om honom, saknar honom :) Otroligt glad över att jag träffade honom den kvällen, att jag frågade om hans nummer.

Glad helt enkelt.
Godnatt

Det kan vara fruktansvärt svårt att lita på människor. Iallafall om man heter Josefine.

Man är rädd att ständigt bli lämnad eftersom man tidigare blivit lämnad så många gånger, man är rädd över att hjärtat ännu en gång ska bli slitet ur kroppen och se hur allting sakta faller samman. Man är rädd över vem den nästa personen blir som stampar på hjärtat och vänder ryggen mot. Dock hoppas man på att den nästa stannar, man hoppas på att inte behöva stå där i regnet övergiven igen. Och om det ännu en gång skulle hända gör det alltid mindre ont, tillslut känner man ingenting, man är helt tom. Man blir som en zombie och helt paralyzerad. Man vet inte längre vem man är... vart man står... och vart man hamnar...
       Det handlar inte bara om vem man faller för näst utan vilka vänner man får, vilka vänner man har och om ens familj kommer komma tillbaks. Kommer det någonsin bli som det en gång varit? Kommer skratten, kramarna och kärleken någonsin bli som det en gång var? Jag hatar känslan av att inte veta, jag hatar känslan av att allt detta kan hända. Men det är dessa känslor och tankar som får en att leva, som får en att fortsätta. Vad vore ändå livet utan detta? Det tillhör mig, oss. Den tillhör alla.

Alla är vi rädda över vem vi ska förlita oss på, vilka vi ska förlita oss på. Alla är vi rädda över att bli ensamma. Men då har vi alla åtminstonde en sak gemensamt och det är rädslan över att vara ensam. Ensam utan vänner och familj. Rädslan över att förlora någon eller något som man innerligt älskar. Vi har alla varit med om det och kommer vara det igen..

Jag älskar livet och dess oförklariga saker, jag älskar känslan av att inte veta samtidigt som jag hatar den. Man är ju trots allt bara människa. Tackar gud för det!

Underbar dag igår.
Först lunch på Victoria i Kungsträdgården där jag åt Gravad lax med stuvad dillpotatis. Det blev ett Glas vin till samt ett glas vatten. Sedan rörde vi oss vidare mot gamla stan, och självklart gick vi dit efter vädret var på våran sida. vi stannade på olika ställen och tog ännu mer vin, mormor blev lite rundomfötterna efter bara två glas! Sedan blev vi hungriga igen, satte oss och åt ännu mer. Drack en öl och sedan åkte vi hem och proppade i oss en massvis med chips. Ångest? Eeehhmmm, ja. Åt en halv chipspåse samt en helostbågspåse. Min mage var så svullen att den snuddade taget då jag låg raklång på soffan!


Ska inte äta mer chips nu på en månad, man mår ju illa!
Vill ligga och kramas med ......... :)

Klev upp ur sängen i morse och tänkte "Jippie.. Sol" för mig själv.

Kunde känna hur solen strålar värmde mitt ansikte och lös upp väggen bredvid mig. Jag rullade upp gardinerna och blev bländad av ljuset utanför. Jag går till stolen som står vid min säng för att sätta på mig lite mer kläder, tar upp mina gråa mjukisbyxor, mitt svarta linne och sätter upp håret i en knut.

Innan jag öppnade dörren för att gå genom hallen och in i köket sträckte jag på mig och hade ett leende som aldrig förr - Självfallet är väl det, det är Lördag och sol - men det leende varade inte länge då jag snabbt kikade på vädertermometen som till min stora förvåning stod på 15,7 grader. Detta förstörde min dag... Vart F är sommarvärmen?

 Käre gud. Kör din magic och få marken att grilla av hetta!

En del har en tendens att sluta fixa sig och göra sig i ordning då man blir allt för stabil i ett förhållande. Man börjar skita i hur man ser ut, men det är oftast det som leder till att gnistan inte längre finns där. För att behålla den måste man spejsa till det lite då&då. Och om gnistan redan är död kan man bygga upp den igen.

Sen ska man inte spejsa upp det allt för snabbt och direkt då man går in i ett förhållande, då finns det alltid en tendens till att man tröttnar fortare. Gör det till en suprice..

..Halsen är bättre och nu blir det läkarbesök..